1. Parlamentarismen är den form av politisk representation som är kännetecknade för den kapitalistiska ordningen. När det gäller principer visar de marxistiska kommunisterna, i sin kritik i förhållande till parlamentarismen och den borgerliga demokratin i allmänhet, att den rösträtt som gavs till alla medborgare i alla sociala klasser inför valen av statens representativa organ, inte fråntar hela statens regeringsmaskineri rollen som försvarare av den härskande kapitalistklassens intressen, inte heller förhindrar det staten från att organisera sig själv som det historiska instrumentet för borgarklassen i kampen mot den proletära revolutionen.

2. Kommunisterna förkastar kategoriskt möjligheten för arbetarklassen att erövra makten genom en majoritet i parlamentet istället för att uppnå den genom den väpnade revolutionära kampen. Proletariatets gripande av den politiska makten, vilket är startpunkten för arbetet med att bygga en kommunistisk ekonomi, innebär det omedelbara och våldsamma undertryckandet av de demokratiska organen, som kommer att ersättas av den proletära maktens organ, arbetarråden. Genom att den utsugande klassen på detta sätt blivit fråntagen alla politiska rättigheter, kommer proletariatets diktatur att förverkligas, d.v.s. ett system av klasstyre och representation. Undertryckandet av parlamentarismen är därför ett historiskt mål för den kommunistiska rörelsen. Dessutom är det just den representativa demokratin vilken är den första form av borgerligt samhälle som måste kullkastas, innan kapitalistisk egendom, innan t.o.m. statens regerings- och byråkratiapparat.

3. Detsamma gäller borgarklassens regionala eller kommunala institutioner, vilka falskeligen betraktas som stående i opposition till regeringsorganen. I själva verket är dess apparat identisk med borgarklassen statsapparat. De måste också förstöras av de lokala sovjeterna av arbetardeputerade.

4. Medan den borgerliga statens exekutiva, militära och polisiära apparater organiserar direkta aktioner mot den proletära revolutionen, utgör den representativa demokratin ett medel för ett indirekt försvar som arbetar genom att bland massorna sprida illusionen att deras frigörelse kan uppnås genom en fredlig process, och illusionen att formen för den proletära staten också kan ha en parlamentarisk grund med representationsrätt för den borgerliga minoriteten. Resultatet av detta demokratiska inflytande på de proletära massorna har varit korruptionen av Andra internationalens socialistiska rörelse teoretiskt såväl som i dess praktik.

5. Kommunisters uppgifter i den nuvarande situationen, i dess arbete för att ideologiskt och materiellt förbereda revolutionen, är att frigöra proletariatet framförallt från illusionerna och fördomarna, som spreds bland massorna genom de gamla socialdemokratiska ledarnas förräderi för att leda bort proletariatet från dess historiska väg. I de länder där en demokratisk regim härskat en längre tid och som blivit till vanor och mentalitet bland massorna och trängt djupt ned i mentaliteten hos de traditionella socialistiska partierna, har detta arbete mycket stor betydelse och tillhör de främsta problemen för revolutionens förberedande.

6. Möjligheter till propaganda, agitation och kritik kunde erbjudas genom ett deltagande i valen och i en parlamentarisk aktivitet under den period då det i den internationella proletära rörelsen möjligheten för ett erövrande av makten inte tycktes vara för handen inom den närmaste framtiden, och då det ännu inte var frågan om en direkt förberedelse för förverkligandet av proletariatets diktatur. Å andra sidan, i ett land där den borgerliga revolutionen är under utveckling och skapar nya institutioner, kan ett kommunistiskt ingripande i de representativa organen erbjuda möjligheten av att utöva ett inflytande på händelseutvecklingen för att revolutionen skall sluta i seger för proletariatet.

7. Den nuvarande historiska perioden öppnades upp av världskriget med dess konsekvenser för den borgerliga sociala ordningen, genom ryska revolutionen vilken var det första förverkligandet av proletariatets maktövertagande och genom bildandet av en ny international i opposition till de socialdemokratiska förrädarna. Under den nuvarande historiska epoken, och i de länder där den demokratiska regimen formerats sedan en längre tid tillbaka, finns det inga möjligheter att använda parlamentarismen för revolutionärt kommunistiskt arbete, och klarheten i propagandan, och varken mer eller mindre effektiviteten i förberedelserna för den slutliga kampen för proletariatets diktatur, kräver att kommunisterna genomför en agitation för en valbojkott av arbetarna.

8. Under dessa historiska villkor, där rörelsens huvudsakliga problem är det revolutionära maktövertagandet, måste hela den politiska aktiviteten hos klassens parti riktas mot detta direkta mål. Det är nödvändigt att slå sönder borgarklassens lögn enligt vilken varje sammandrabbning mellan motstående politiska partier, varje kamp om makten, nödvändigtvis tar plats inom ramen för de demokratiska spelreglerna, d.v.s. genom val och parlamentariska debatter. Vi kan inte lyckas med att krossa denna lögn utan att bryta med de traditionella metoderna, av att uppmana arbetare att rösta i valen sida vid sida med medlemmar av borgarklassen, och att till slut hamna i en situation där proletariatets delegater agerar på samma parlamentariska grund som deras utsugares delegater.

9. Den farliga idén att all politisk aktion består av val och parlamentariska aktioner har redan blivit alltför spridd genom den ultraparlamentariska praktiken hos de traditionella socialistiska partierna. A andra sidan, proletariatets avsmak för denna förrädiska praktik har skapat en gynnsam grund för syndikalismens och anarkismens misstag vilka förnekar varje värde med parlamentariska aktioner och partiets roll. Av detta skäl kommer aldrig de kommunistiska partierna att uppnå några större framgångar i sin propaganda vad gäller marxismens revolutionära metod om inte alla band med den borgerliga demokratins maskineri huggs av som en grund för deras arbete för proletariatets diktatur och arbetarråden.

10. Trots alla offentliga tal och alla teoretiska uttalanden, bidrar den mycket stora betydelsen som i praktiken läggs på valkampanjerna och dess resultat, och det faktum att partiet för denna sak för en lång tid måste ägna alla sina medel och alla sina resurser av militanter, av pressen, och även vad gäller pengar, till att stärka känslan av att detta är den sanna centrala aktiviteten för att uppnå kommunismens mål. Å andra sidan leder det till ett fullständigt nedläggande av det revolutionära arbetet och dess organisering. Det ger partiorganisationen en teknisk karaktär helt i motsättning till behoven i det revolutionära arbetet, legalt såväl som illegalt.

11. För de partier som har gått över till Tredje internationalen, genom en majoritetsresolution, blir tillåtandet att fortsätta valaktionerna ett hinder för den nödvändiga utgallringen och eliminerandet av socialdemokratiska element, utan vilken Tredje internationalen skulle misslyckas i sin historiska roll. Det skulle inte kunna förbli en disciplinerad och homogen armé för den världsomspännande revolutionen.

12. Själva naturen hos de debatter som har parlamentet och andra demokratiska organ som sin scen utesluter varje möjlighet att gå från en kritik av de motstående partiernas politik, till en propaganda mot själva parlamentarismens princip, och till en aktion som skulle överskrida parlamentariska regler - precis som det inte skulle vara möjligt att få rätten att tala om vi vägrade att underkasta oss alla formaliteter som etablerats av valproceduren. Framgång i den parlamentariska fäktkonsten kommer alltid bara bero på skicklighet i att hantera de gemensamma vapnen av principer på vilka institutionen själv vilar, och i att handskas med konstgreppen i den parlamentariska proceduren - precis som framgång i valkampen alltid kommer att bedömas enbart utifrån antalet röster eller mandat som erhållits.

Varje ansträngning från de kommunistiska partierna för att ge en fullständigt annorlunda karaktär hos den parlamentariska praktiken kan inte leda till annat än ett misslyckande för den energi som förbrukats i detta sisyfusarbete. Detta när den kommunistiska revolutionens sak behöver denna energi utan dröjsmål på fältet för den direkta attacken mot den kapitalistiska utsugningens ordning.